Ny vecka och vilket väder vi har! Igår när jag kom ut från jobbet möttes jag av - och jag citerar Lena Nyman - att det var en stor jävla lampa som lyste emot mig...... det var solen! Det var så länge sen man såg den, så man blev alldeles bländad!  Men så underbart det känns att det är ljusare på morgonen, och den vita snön och solen är ju fantastisk!

I helgen fick jag följa med mina barn då de skulle fotas med deras band! Det blev många bilder och min vana trogen så var jag i vägen överallt när fotografen gick fram och tillbaka och fotade. Efteråt så fick jag och mina döttrar också  ta några bilder!  Jag hade inte förberett mig så mycket, men fick tips om att man skulle dra bak rumpan, och pressa fram andra  delar av kroppen som man ville framhäva . ....Jag som är så stel och otymplig fick nästan  skolios och kotförskjutning av alltihopa men jag tror att det blev bra bilder till slut. Fast det enda som framhävdes var möjligen dubbelhakan.

Idag jobbar jag eftermiddag, då vi ska ha  Apt på jobbet - eller EKG som jag brukar envisas med att säga varje gång. Det är skönt ibland att ta det lugnt på morgonen, och att titta på nyhetsmorgon i lugn och ro!      Jag brukar ju inte skriva om  politik och sånt här i bloggen eller på facebook, men jag måste bara få skriva en sak .....Donald Trump for president ?!?!? ...snälla rara ...?

Ha en bra dag alla!

Tycker lite synd om mig själv idag, men vad passar bättre då än att det är fettisdag? Goda semlor kan alltid få en på lite bättre humör! Idag har det också varit pannkakans dag! ....Igår var det ägghalvans  .. undrar vad det kommer för spännande dag i morgon? ..Novalucolens kanske, skulle passa mig i alla fall då jag fått ont i magen av semlorna jag tryckte i mig ikväll!

Så tänkte jag försöka mig på ett blogginlägg igen, det ramlar ju inte precis in inlägg här kanske någon tycker, men nu ska jag försöka uppdatera lite i alla fall. Helgen har varit jätterolig och har inneburit både en känsla av att jag är ganska ung ändå, då vi var två panter-tanter ute med två ungdomar i Sundsvalls uteliv,  till att avsluta med ett fullständigt tant-otekniskt-moment på macken när jag skulle köpa mig en ny laddare till mobilen, .....som gick ur tiden för några år sedan tydligen så det går inte att få tag på laddare till den längre. Jag känner mig så  gammal när jag står där på macken och förklarar att jag vill ha en sladd  och en sån där klump till för jag har glömt min egen laddare hos dottern, Han frågar om jag vill ha ett usb men jag säger  helt oförstående- likt en neandertalare " nej jag vill ha en sladd"! Jag vill ladda mobilen!  Jag fick ringa min egen it-support -  min yngsta dotter och fråga vad jag skulle ha för någonting! Eftersom jag blivit som de flesta nu för tiden   så kan jag inte vara utan min mobil särskilt länge, och utan laddare så funkar den ju bara några timmar om ens det. För det första så höll jag på att få en hjärtinfarkt när killen säger fyrahundra kronor !! för laddaren och adaptern och sen säger han högt och tydligt att "jaha, har du en sån där gammal ? nä såna har vi inga laddare till längre"! Vaddå gammal - jag har inte haft den så länge? Jag tänker behålla min mobil tills den går sönder - men finns det till slut inte laddare att få tag på så måste jag ju fundera på att köpa en ny...... Typiskt!

  Teknik och prylar har aldrig varit särskilt prioriterat hos mig och min familj, vi var såna som höll ut och höll ut, och när vi så till slut äntligen köpte sverige parabolen  så gick det ett par månader så var man tvungen att köpa en norden-parabol för sverigen-parabolen var omodernl! När vi använt videospelaren i åratal och äntligen bestämde oss för en dvd så gick det inte länge heller förrän det var föråldrat! Videospelaren lärde vi oss aldrig att använda riktigt heller  då vi aldrig förstod oss på hur man skulle ställa in timern för inspelning! Det visade sig en gång då vi spelat in en film på tv 1000 på kvällen och inspelningen stod och gick tills bandet var slut. Dagen efter skulle ett av barnen se den trevliga familjefilmen vi spelat in, men vad vi inte  tänkte på var att efter den filmen kom en mindre lämplig vuxenfilm som gick på samma kanal efter den inspelade filmen. Herregud vad ögonen var stora på det barnet, och oj vad snabbt jag kunde gå de meter det var fram till tvn så jag kunde stänga av eländet!! Än idag är jag så glad och tacksam att inte barnet hade kompisar hos sig den dagen!

Summa sumarum av helgen så var jag för ung för att gå hem  tidigt på fredag , men för gammal för att gå på Oscars! (enligt ungdomarna)  Och jag är  inte för gammal för min mobil utan det är faktiskt min mobil som är för gammal för mig! Ja man är nånstans där mittemellan lagom gammal! Kanon! =)

Min spaning idag kommer att handla lite grann om barndomen, om vilka mål och vilka drömmar jag hade då! När jag var liten var jag nog ett lite underligt men ett glatt barn! Mina föräldrar har berättat att jag alltid var glad och tokskrattade om någon tittade på mig! Verkar ju iofs lite flängt att inte ha några nyanser i humöret, men det kan nog stämma med hur folk uppfattar mig även som vuxen! Fånigt flinande helt enkelt!  Men det kanske inte alltid var så passande med en skrattande unge hela tiden , jag minns en hundutställning där en man föll och bröt armen i trappen ner till cafeterian, och pappa fick bära en tokskrattande Lisette från platsen! Jag minns fortfarande hur rolig han såg ut när han ramlade! 

Min dröm var att kunna spela Viggen på dragspel som mina idoler Bröderna Lindkvist och jag övade frekvent på mitt lilla dragspel som jag fått i julklapp. Jag ville bli  hårfrisörska eller prinsessa när jag blev stor! Jag hade hittat ett långt nattlinne hos min farmor och farfar med långt släp och jämt när jag var där fick farmor stå i hallen  och se mig komma glidande ner med släpet släpande efter mig när jag gick utför trappen! Jag tyckte jag gick så prinsesslikt, och det tyckte alltid farmor också.  Jag  trodde uppriktigt att det var enda villkoret för att bli prinsessa och då skulle jag bli rik så jag kunde köpa VAD jag ville på HK-bolaget - en lågprisbutik som fanns förr i tiden i byn Billsta utanför Övik!

En annan  stor dröm jag hade när jag var liten var att ha en husvagn! Jag hade kusiner som var först i släkten med att köpa en husvagn - det var en sån där som såg ut som ett ägg! Men något så fräsigt jag tyckte det var! Jag ville också ha en sån! Det tog emellertid många år innan jag köpte mig min  eftertraktade husvagn och det var när jag själv fått familj och barnen var små! Äntligen gick min gamla dröm i uppfyllelse och vi köpte oss en begagnad 420 Polar husvagn!! Glädjen var stor, och det var jättemysigt när man låg där i husvagnen på kvällen, med regnet smattrande på taket och såg på den lilla tvn som vi köpt till! ....Men innan dess !! ...Alltså campingliv kan verkligen påfresta på humöret! För det första förtältsuppsättningen kan ju knäcka de flesta äktenskap och även om jag inte var till mycket hjälp enligt min exman så var jag i alla fall där och petade och försökte hjälpa till ! Men jag  fattade ingenting hur det där jäkla tältet fungerade och vi blev ofta mest bara osams!  Sen bäddningen inne i husvagnen, när det var 25000 myggor utanför och familjen till slut fick ställa oss utanför när maken skulle försöka få till sängar, täcken, våningssängar och packning! Och vad är det för fel med att man vill ta med sig lite blommor och dukar och ljuslyktor och göra fint i husvagnen egentligen?  Men  trots blodtryckshöjningen hos både mig och make, så tyckte vi oftast  om våra turer med husvagnen, även om vi oftast inte åkte så långt utan hamnade på familjegården hemma i Myckelgensjö!  Men jag tror att barnen tyckte det var en härlig tid och själv är jag så nöjd att jag till slut fick mig min husvagn, med skåp ovanför sofforna  där jag kunde ha  spel och kalleanka tidningar, som  alla andra hade som hade husvagn när jag var liten.

Jag trodde också när jag var liten att skulle jag inte bli frisörska eller prinsessa så kunde jag alltid bli bakgrunds-sångerska till ABBA! Jag och en kompis tog foton när vi stod och mimade till Ring Ring och trodde att det nog kunde räcka som "audition" även om det var en ljudlös ansökan! Bilden på oss dansande borde räcka!  Tänk vad tråkigt att man växer ifrån den känslan man har när man är liten - att man kan allt man vill!!

Men hörni, vilken härlig söndag! Strålande sol och fem minusgrader  efter flera dagar av sträng kyla! Man riktigt såg hur alla tinade upp lite, grannar var ute och promenerade, barn åkte pulka, folk som man inte sett sen nån gång i höstas stod helt plötsligt ute på sina tomter och man anar att det finns en  vår ändå! Jag och en av mina söner tog en grillkorv-dag idag! Så himla mysigt att sitta vid en eld, med korv, kaffe och ballerinakex!! Det är så mysigt med öppen eld och vi gjorde även varma mackor i mackjärnet! Jag är själv ganska dålig på att göra upp eld - det finns inte så mycket grottmänniska i mig! Det visade sig ofta när vi bodde i vårt gamla hus där vi hade en täljstenskamin som vi köpt för att spara lite på värmen! Varje morgon samma procedur- jag  gick ner på nedervåningen och började dagen  med att tända eld i spisen! Jag använde papper och ved och tände på .... och det rök...... och det rök........ och till slut gick brandvarnarna igång, och jag fick lov att öppna balkongdörren och fönstret i vardagsrummet och ytterdörren för att vädra ut röken! Mina barn säger att de minns inte annat än att de vaknade i stort sett varje morgon av brandvarnarnas tjut och att de kom ner till en iskall nedervåning då jag ju kylt ut alla rum vid vädringen! När vi sedan skulle sälja huset efter några år så var vi tvungna att måla om hela taket i vardagsrummet för all rök som jag släppt ut där och jag undrar om vi verkligen tjänade så mycket på värmekostnaden i slutändan! Jag skulle nog inte fått något miljöpris i energisparande precis!

Men åter till korvgrillningen! Det är ju så gott att grilla korv ute, och när jag var liten försökte min pappa  lära mig grilla! Min pappa  är en mästare  på att grilla korv! Han är jättenoga när han grillar, han grillar sakta och omsorgsfullt och får alltid till genomvarma jättegoda korvar Själv är jag lite mer otålig när jag grillar - jag placerar grillpinnen med  korven där det brinner  och grillar snabbt så den blir svart på utsidan och  kall  inuti! Ofta så lyckas jag få pinnen att börja brinna också och det blir en lite pikant smak på korven där pinnen suttit!  Lika dumt  som när jag är ute och kör och bilen signalerar att den snart är  tom på bensin och  jag  kör jättefort för jag vill skynda mig hem innan bensinen tar slut!

Fredagkvällen var en fantastiskt rolig kväll! Jag, mina döttrar, svärdöttrar och min goda vän faster (hon är  mina barns faster och har hetat  det så länge så ingen minns vad hon heter längre) hade bestämt oss för att ha en tjejkväll och gå på en hemmamatch i Fjällrävencenter och se Modo vinna över Hv 71! Jag älskar verkligen hockey och att gå med mina fina tjejer och att Modo också vinner är verkligen lycka! Inte ens att det skar sig mellan mig och farbrorn framför då jag tappade kryckan i huvudet på honom ett par gånger kunde grusa glädjen!

Jag har uppskattat hockey sen jag var tonåring, och förutom några förvirrade år då jag höll på TImrå, (det var när Pekka Lindmark var målvakt och jag var störtkär i honom) så har Modo varit mitt lag! Jag tillhör dem som har migrän varje vår då det är slutspel eller som sista åren  det varit kvalspelsdiskussioner! När jag tittar på hockey så spänner jag mig så mycket så blodkärlen i hjärnan riktigt krampar!

Jag kan också vara lite skrockfull när det kommer till hockey! Säsongen -07 när Modo vann Sm guld hade vi fått för oss i familjen att vi skulle backa in genom dörren när vi kom till pappa för att se matcherna som han hade tv-kanalen för. Till slut så backade vi ända från bilen, upp för brotrappen och in genom dörren varje gång! Mycket bökigt om man har höftprotes ska jag säga och särskilt när man höll på att stypa över katten Nisse, som vis av tidigare erfarenheter visste att när min familj kom så innebar det hockeykväll med skrik och gap, och därför flydde han  alltid fältet med vilt stirrig blick! Han höll sig utomhus tills vi satte oss i bilen och skulle åka hem igen,  då kom han springande direkt vi for!

Fjällrävencenter är jättefin, men jag tycker ändå inte att det slår gamla Kempis tiden! Vi var ofta på hockeyn när barnen var mindre och innan jag fick för ont i höften stod jag helst på ståplatsläktaren och skrek och gormade! Där var det trångt och gemytligt och man hejade tillsammans! En match minns jag särskilt, det var knökfullt på läktaren och jag stod ensam då barnen stod längre ner för att se bättre! Det var en spännande match och jag klappade och hejade! Jag klappade så häftigt så jag slog av kepsen på gubben nedanför mig  flera gånger! Han tog tålmodigt på sig den igen  flera gånger men till slut blev han less och lät kepsen vara av. När det sen blev ett tveksamt domslut och jag skrek, förmodligen nåt otrevligt om domaren, så såg jag till min fasa att det kom spott på gubbens flint!! Åh nej!! Jag  ville inte säga åt honom vad som hände utan försökte klappa framåt och svepa med armen över huvudet för att torka bort spottet men det gick inte så bra! Jag  vill minnas att Modo vann matchen, och gubben var så uppspelt när matchen var slut så han hade nog förlåtit lite spott om han hade vetat ändå!

Min spaning i dag så här en kall torsdag eftermiddag handlar om fåfänga, och kroppsfixering! Jag brukar titta på programmet Helt sjukt och i går handlade programmet om folk som tränar för mycket så att det blir skadligt! Idag såg jag på ett progam om skönhetsoperationer som gått snett! Jag sitter och funderar på hur fåfäng jag själv är! Jag kan vara oerhört fåfäng ibland, även om en av mina döttrar under några av sina tillfälliga tonårsutbrott över att håret var så lockigt och jag sa att hon var jättefin kunde skrika  - "du ska inte säga något - du bryr dig ju inte om hur du ser ut!"

Och iofs så hade hon lite rätt, jag har växlat i livet från att vara -   som min dotter sa -  konstant mammaledig  helt förslappad med mysdress dagarna i ända, kort tantfrisyr i en märklig röd nyans och glasögon så stora att de tog i mungiporna - till att vara jättefåfäng och vara supernoga med vissa saker! Tex så har jag alltid varit väldigt noga med tänderna och tandborstningen! Jag kan drömma mardrömmar om att tänderna är lösa och att de lossnar och även om jag läst om drömtydning att det inte alls har med tänderna att göra utan betyder något helt annat så är jag helt övertygad om att i mitt fall så gör det verkligen det! Jag har alltid varit noga  med mina tänder och vill verkligen inte att de ska lossna!! Sen har jag alltid haft någon konstig rädsla för att få en vårta på näsan!! ...Det 'är säkert - det är något jag varit jätterädd för sen jag såg en klasskompis mamma när jag  var liten och hon hade en stor vårta på sin näsa! Själv ville man ju se ut som Agneta Fältskogh, Pomperipossa var ingen man ville efterlikna precis! Smink är något jag använder frekvent, och det har jag nog gjort sedan sjuan! Det är svårt när man alltid sminkar sig att stå ut osminkad då folk i ens omgivning tror att man är sjuk om man kommer utan!  Det är väl bara två som tycker man är fin utan smink och det är sambon och mamma då!  En gång fick min fåfänga mig att skanna in min bild på en sida på internet där datorn skulle avläsa mitt ansikte och beräkna vilka kändisar jag är lik! Så roligt tänkte jag..jag funderade på vem jag skulle likna...Meryl Streep hade ju varit roligt! Eller Angelina Jolie - ja jag vet .....in my dreams!! Jennifer Aniston ...är jag ju inte heller lik men hade också varit trevligt! När så svaret kom kände jag bara ...tomhet ...  jag var lik - Will Smith och Ronald Reagan!! Kanon!! =/

Kläder har jag ju pratat om tidigare och det  är jag inte så jättefåfäng med  egentligen! Ibland tänker jag att jag borde köpa mig något riktigt snyggt men när jag står där i provhytten och drar på mig en blus utanpå handväskan som hänger på magen så ser jag mest bara stor ut och det slutar oftast med att jag inte köper någonting alls! Jag blir ofta väldigt förtjust i mina kläder och jag använder gärna samma plagg år efter år! Många är det som sett mig i en grå, lång, dunjacka med dåligt passform som inte gjort många i min omgivning glada! Men jag använde den tills döttrarna  i stort sett tvingade mig att köpa en ny och numera har jag en svart liknande jacka och förmodligen kommer jag inte att köpa någon ny på många år!  Och sen är ju alla kläder så  dyra så jag köper mig hellre en vit ljuslykta av samma typ som jag har 15 stycken hemma sen tidigare!

Min första spaning kommer att handla om kläder! Jag såg på nyhetsmorgon i morse och de pratade om sveriges bäst klädda man och kvinna och det var även intervjuer med vederbörande! Mannen var väldigt snygg i kostym och skjorta men kvinnan hade vid detta tillfälle en klänning med urringning till troslinningen ungefär! Inget lämnades åt fantasin utan hela bysten syntes i stort sett! ..Förstår ni vad obehagligt att bära en sån klänning?! Jag skulle vara så nervös att alltihop ramlade ut så jag skulle gå och dra i tyget hela tiden!  Jag tänker tillbaka på hur man har klätt sig själv genom åren, jag kan inte påminna mig om att jag någon gång haft något urringat på mig i alla fall. Men jag har haft mycket konstigt på mig genom åren! Mitt första klädminne kommer från när jag var ganska liten! Familjen var inte så ofta på semester så det var en stor händelse när vi   skulle åka till Furuvik tillsammans med en annan familj! Det var väldigt spännande  och för att göra upplevelsen ännu mer speciell så gjorde mamma och den andra kvinnan kläder till alla! Jag kommer särskilt ihåg BATIKTRÖJORNA i härligt klatchiga färger som de färgade i badkaret med snören!! Vi var alltså två familjer som åkte på semester och alla hade vi likadana tröjor!! Men ni förstår ju vad fräsigt!! =) Även när jag själv fick familj hände det att vi hade samma kläder - det var tex  när de hade specialpris på glansiga vindoveraller i kulörta färger på Konsum-medlemsskapet  som vi köpte en till alla i familjen!  Och när vi är inne på färger så slås man när man ser bilder från den tiden av hur många färger det finns egentligen! Vi hade ingen som helst tanke på att matcha varann i färgskalor när vi skulle vara fina utan vi tog gladeligen på oss röriga blusar och skjortor i olika färger som skar sig mot varann! Mycket underligt! När man skulle fotas var det också mycket märkligt  - hur tänkte jag när jag skulle fotograferas  av en fotograf med mitt då nyfödda barn och tog på mig en aprikos mys-dress?!? Jag hade då även ett par rosa glasögon som av okänd anledning hade rosatonade glas! Ja..ni fattar ju hur bra det blev mot det aprikosa! Jag såg helt skär ut hela jag! Sen barnen har vuxit upp - särskilt tjejerna - har det blivit lättare att klä sig! De berättar väldigt ärligt och skoningslöst vad jag kan och inte kan köpa för kläder och det gör ju saken lättare! Ibland kan jag skena iväg  och titta på riktiga tantkläder och när döttrarna tittar på en och säger "skämtar du" så vet jag att det inte var riktigt rätt! Jag vet inte alltid om saker är tantigt, det märktes när jag var på bröllop för snart 20 år sen och jag kom på bröllopet i samma klänning som min faster som är typ 30 år äldre än jag. Antingen så var hon ungdomlig av sig eller så var det tvärtom! Men vi var nöjda och kände oss som systrar! Inte att förglömma min kornblå silkesklänning med tillhörande blusjacka som jag hade när jag gick ut gymnasiet! Så vanvettigt!   Min spaning är alltså att mode är spännande hur det ändras med åren och jag undrar om man kommer titta tillbaka på 2010-talet och skratta lika mycket som man skrattar åt det man hade på sig när man var ung!  Vad tror ni?