Jag undrar om vi är den första generationen som inte alltid vet mer än våra barn - i det mesta i alla fall! Under min uppväxt och även som vuxen så har jag alltid ringt mamma när det är något jag undrat över. Hon har erfarenhet och kunskap så det har varit naturligt att jag frågat henne. Det är inte mycket som jag har kunnat lära mamma tror jag faktiskt, förutom om astronomi och sånt kanske.  När det gäller teknik, mobiler, datorer etc så har ju dagens generation av unga sprungit om oss rejält. Åtminstone mig!

Min mobil har snart slutat fungera och jag tog med mig min dotter ...... eller rättare sagt släääpade hon med mig till olika telebutiker för att titta på en ny telefon. Det är helt vanvettigt vad fånig jag känner mig där jag står som ett ufo  medan de pratar om Aj-fån hit och Aj-fån dit och jag är så ointresserad av detaljer  egentligen utan när jag kommer fram till säljaren så vill jag bara säga : Jag ska ha en telefon! Japp!

Nu hade de inte den som jag (tydligen) ville ha hemma så den skulle skickas hem till mig. Vi avslutade vårt spännande samtal med att jag fick ett kuvert med ett Sim-kort ....vad jag nu skulle ha det till undrade jag.

Sen har hon släpat med mig för att titta på datorer! Det kommer att behövas någon fungerande dator i hemmet när jag flyttat och  vi skulle titta lite grann på vad som finns!

Den världen är än mer obegriplig för en annan! Det finns ju så många olika att välja på, och sen alla program, kameror, windows 8 , 10 och jag vet inte vad, dottern blev eld och lågor över att man kunde ladda hem appar på datorn  sen kunde man köpa till   mer minne om det inte skulle räcka till   och bla, bläblä bla blablä blä......  jag får mer och mer ont i huvudet vid det här laget! De kunde lika gärna skicka in mig i en elbutik och säga att jag skulle köpa hem allt materiel som behövs för en elinstallation i ett nypoducerat hus. Nån dator köper jag inte nu, men jag är ändå så imponerad över att mitt lilla stora barn kan allt det där som jag inte alls förstår mig på! Nu kanske jag inte är representativ för alla morsor där ute, men jag tror att vi är många som känner lite som jag att man får fråga barnen om hjälp när något tekniskt  ska lösas. Och att de ibland i alla fall  frågar mig  om recept eller bara vill ha olika råd om saker!  Men oftast frågar de nog mig om filmtips!...Alltid något! =)

Förändringar i tillvaron, och stress runt det -  trygghetsknarkare som jag är - gör att jag är lite lågmäld just nu. Jag söker i alla fall lägenhet i stan, och det innebär ett himla ringande, och mailande för att försöka hitta något lämpligt. Jag är jättedålig på att vara stressad, jag får nästan omgående fulla munnen med blåsor , och jag beter mig som om jag vore lite dement. Häromdagen när jag dessutom var förkyld och febrig så  var  yngsta dottern hemma och klippte  en av mina söner , och jag satt och tittade på. När de var färdiga  klev jag upp en sväng och satte mig vid bordet igen. Jag hade jätteont i huvudet och febern började stiga igen, och jag blev glatt överraskad när jag såg att jag nog  gjort iordning ett glas med alvedon till mig. Jag tog en stor klunk ----- och kände det varma, lite oljiga vattnet med små hårstrån  i - det var glaset som min dotter  använt till att doppa kammen i när hon klippte brorsan. Mm ... gott !?

När man är stressad och  nere  är det ju bra att göra saker som gör en glad och omge sig med vänner och familj . just nu har jag förutom det  också  stort utbyte av två av mina kompisar -........Ben och Jerry ( om ni vet vilka det är! ) Vi har mycket trevligt ihop, liksom jag och  den långväga kusinen till Usama Bin Laden .....Choko Laden! Jag har fått låten "All by myself" på hjärnan och vissa dagar funderar jag på att lämna intresseanmälan till ett plusboende, men så sansar jag mig  och funderar på vad jag ska göra med mitt liv när jag blir stor! Förvirringen är stor men det brukar lösa sig!

Trevlig lördag kväll alla!

Dagens lite vetenskapliga spaning ska handla om handarbete! ....Ja, jag vet - lite otippat kanske! Annars är ju inte handarbete nåt som man brukar förknippa mig med precis!

Idag såg jag nämligen en artikel som löd " Forskarnas fem bevis! Därför mår du bra av att sticka! " Jag försökte intresserat få upp sidan men det gick inte att få fram den , så därför bestämde jag mig för att själv fundera ut vilka de fem delarna var!

1) Om man   tänker sticka en tröja åt sin man och den blir väldigt väldigt stor  som ett tält ungefär, så kan   ju det vara  trevligt om man gillar camping och tältning t ex ! 2) Man kan tänka sig att man ska sticka en lång orm på slöjden i högstadiet, men man blir överansträngd redan vid marsvins-storlek och man får då en utskällning av slöjdlärarinnan, så får man lära sig konlikthantering på ett bra sätt! 3) Det är även en bra träning i att klara stress då man tappar en maska nånstans i tomma intet, och får sitta flera timmar och svettas och försöka fånga upp den igen 4) Man kan ju sticka en sån där Ingemar Stenmark-mössa som  blir så stor att hela huvudet och ansiktet täcks av den - det är ju trevligt!  5) Har man en hund som hittar stickningen när man är i skolan , så är det ju ett perfekt sätt att motionera hunden på , då den kastat runt garnnystan och stickor runt hela huset, och själv får man också  träna en del när man får nysta ut garnet från alla bordsben, soffben , och  runt alla möbler!

Själv stickade jag nog mitt sista alster någongång där på slutet av 80-talet, strax efter hundrallyt i lägenheten! Men då mådde jag ju väldigt  bra också! =)