Min spaning idag kommer att handla lite grann om barndomen, om vilka mål och vilka drömmar jag hade då! När jag var liten var jag nog ett lite underligt men ett glatt barn! Mina föräldrar har berättat att jag alltid var glad och tokskrattade om någon tittade på mig! Verkar ju iofs lite flängt att inte ha några nyanser i humöret, men det kan nog stämma med hur folk uppfattar mig även som vuxen! Fånigt flinande helt enkelt!  Men det kanske inte alltid var så passande med en skrattande unge hela tiden , jag minns en hundutställning där en man föll och bröt armen i trappen ner till cafeterian, och pappa fick bära en tokskrattande Lisette från platsen! Jag minns fortfarande hur rolig han såg ut när han ramlade! 

Min dröm var att kunna spela Viggen på dragspel som mina idoler Bröderna Lindkvist och jag övade frekvent på mitt lilla dragspel som jag fått i julklapp. Jag ville bli  hårfrisörska eller prinsessa när jag blev stor! Jag hade hittat ett långt nattlinne hos min farmor och farfar med långt släp och jämt när jag var där fick farmor stå i hallen  och se mig komma glidande ner med släpet släpande efter mig när jag gick utför trappen! Jag tyckte jag gick så prinsesslikt, och det tyckte alltid farmor också.  Jag  trodde uppriktigt att det var enda villkoret för att bli prinsessa och då skulle jag bli rik så jag kunde köpa VAD jag ville på HK-bolaget - en lågprisbutik som fanns förr i tiden i byn Billsta utanför Övik!

En annan  stor dröm jag hade när jag var liten var att ha en husvagn! Jag hade kusiner som var först i släkten med att köpa en husvagn - det var en sån där som såg ut som ett ägg! Men något så fräsigt jag tyckte det var! Jag ville också ha en sån! Det tog emellertid många år innan jag köpte mig min  eftertraktade husvagn och det var när jag själv fått familj och barnen var små! Äntligen gick min gamla dröm i uppfyllelse och vi köpte oss en begagnad 420 Polar husvagn!! Glädjen var stor, och det var jättemysigt när man låg där i husvagnen på kvällen, med regnet smattrande på taket och såg på den lilla tvn som vi köpt till! ....Men innan dess !! ...Alltså campingliv kan verkligen påfresta på humöret! För det första förtältsuppsättningen kan ju knäcka de flesta äktenskap och även om jag inte var till mycket hjälp enligt min exman så var jag i alla fall där och petade och försökte hjälpa till ! Men jag  fattade ingenting hur det där jäkla tältet fungerade och vi blev ofta mest bara osams!  Sen bäddningen inne i husvagnen, när det var 25000 myggor utanför och familjen till slut fick ställa oss utanför när maken skulle försöka få till sängar, täcken, våningssängar och packning! Och vad är det för fel med att man vill ta med sig lite blommor och dukar och ljuslyktor och göra fint i husvagnen egentligen?  Men  trots blodtryckshöjningen hos både mig och make, så tyckte vi oftast  om våra turer med husvagnen, även om vi oftast inte åkte så långt utan hamnade på familjegården hemma i Myckelgensjö!  Men jag tror att barnen tyckte det var en härlig tid och själv är jag så nöjd att jag till slut fick mig min husvagn, med skåp ovanför sofforna  där jag kunde ha  spel och kalleanka tidningar, som  alla andra hade som hade husvagn när jag var liten.

Jag trodde också när jag var liten att skulle jag inte bli frisörska eller prinsessa så kunde jag alltid bli bakgrunds-sångerska till ABBA! Jag och en kompis tog foton när vi stod och mimade till Ring Ring och trodde att det nog kunde räcka som "audition" även om det var en ljudlös ansökan! Bilden på oss dansande borde räcka!  Tänk vad tråkigt att man växer ifrån den känslan man har när man är liten - att man kan allt man vill!!

Men hörni, vilken härlig söndag! Strålande sol och fem minusgrader  efter flera dagar av sträng kyla! Man riktigt såg hur alla tinade upp lite, grannar var ute och promenerade, barn åkte pulka, folk som man inte sett sen nån gång i höstas stod helt plötsligt ute på sina tomter och man anar att det finns en  vår ändå! Jag och en av mina söner tog en grillkorv-dag idag! Så himla mysigt att sitta vid en eld, med korv, kaffe och ballerinakex!! Det är så mysigt med öppen eld och vi gjorde även varma mackor i mackjärnet! Jag är själv ganska dålig på att göra upp eld - det finns inte så mycket grottmänniska i mig! Det visade sig ofta när vi bodde i vårt gamla hus där vi hade en täljstenskamin som vi köpt för att spara lite på värmen! Varje morgon samma procedur- jag  gick ner på nedervåningen och började dagen  med att tända eld i spisen! Jag använde papper och ved och tände på .... och det rök...... och det rök........ och till slut gick brandvarnarna igång, och jag fick lov att öppna balkongdörren och fönstret i vardagsrummet och ytterdörren för att vädra ut röken! Mina barn säger att de minns inte annat än att de vaknade i stort sett varje morgon av brandvarnarnas tjut och att de kom ner till en iskall nedervåning då jag ju kylt ut alla rum vid vädringen! När vi sedan skulle sälja huset efter några år så var vi tvungna att måla om hela taket i vardagsrummet för all rök som jag släppt ut där och jag undrar om vi verkligen tjänade så mycket på värmekostnaden i slutändan! Jag skulle nog inte fått något miljöpris i energisparande precis!

Men åter till korvgrillningen! Det är ju så gott att grilla korv ute, och när jag var liten försökte min pappa  lära mig grilla! Min pappa  är en mästare  på att grilla korv! Han är jättenoga när han grillar, han grillar sakta och omsorgsfullt och får alltid till genomvarma jättegoda korvar Själv är jag lite mer otålig när jag grillar - jag placerar grillpinnen med  korven där det brinner  och grillar snabbt så den blir svart på utsidan och  kall  inuti! Ofta så lyckas jag få pinnen att börja brinna också och det blir en lite pikant smak på korven där pinnen suttit!  Lika dumt  som när jag är ute och kör och bilen signalerar att den snart är  tom på bensin och  jag  kör jättefort för jag vill skynda mig hem innan bensinen tar slut!

Fredagkvällen var en fantastiskt rolig kväll! Jag, mina döttrar, svärdöttrar och min goda vän faster (hon är  mina barns faster och har hetat  det så länge så ingen minns vad hon heter längre) hade bestämt oss för att ha en tjejkväll och gå på en hemmamatch i Fjällrävencenter och se Modo vinna över Hv 71! Jag älskar verkligen hockey och att gå med mina fina tjejer och att Modo också vinner är verkligen lycka! Inte ens att det skar sig mellan mig och farbrorn framför då jag tappade kryckan i huvudet på honom ett par gånger kunde grusa glädjen!

Jag har uppskattat hockey sen jag var tonåring, och förutom några förvirrade år då jag höll på TImrå, (det var när Pekka Lindmark var målvakt och jag var störtkär i honom) så har Modo varit mitt lag! Jag tillhör dem som har migrän varje vår då det är slutspel eller som sista åren  det varit kvalspelsdiskussioner! När jag tittar på hockey så spänner jag mig så mycket så blodkärlen i hjärnan riktigt krampar!

Jag kan också vara lite skrockfull när det kommer till hockey! Säsongen -07 när Modo vann Sm guld hade vi fått för oss i familjen att vi skulle backa in genom dörren när vi kom till pappa för att se matcherna som han hade tv-kanalen för. Till slut så backade vi ända från bilen, upp för brotrappen och in genom dörren varje gång! Mycket bökigt om man har höftprotes ska jag säga och särskilt när man höll på att stypa över katten Nisse, som vis av tidigare erfarenheter visste att när min familj kom så innebar det hockeykväll med skrik och gap, och därför flydde han  alltid fältet med vilt stirrig blick! Han höll sig utomhus tills vi satte oss i bilen och skulle åka hem igen,  då kom han springande direkt vi for!

Fjällrävencenter är jättefin, men jag tycker ändå inte att det slår gamla Kempis tiden! Vi var ofta på hockeyn när barnen var mindre och innan jag fick för ont i höften stod jag helst på ståplatsläktaren och skrek och gormade! Där var det trångt och gemytligt och man hejade tillsammans! En match minns jag särskilt, det var knökfullt på läktaren och jag stod ensam då barnen stod längre ner för att se bättre! Det var en spännande match och jag klappade och hejade! Jag klappade så häftigt så jag slog av kepsen på gubben nedanför mig  flera gånger! Han tog tålmodigt på sig den igen  flera gånger men till slut blev han less och lät kepsen vara av. När det sen blev ett tveksamt domslut och jag skrek, förmodligen nåt otrevligt om domaren, så såg jag till min fasa att det kom spott på gubbens flint!! Åh nej!! Jag  ville inte säga åt honom vad som hände utan försökte klappa framåt och svepa med armen över huvudet för att torka bort spottet men det gick inte så bra! Jag  vill minnas att Modo vann matchen, och gubben var så uppspelt när matchen var slut så han hade nog förlåtit lite spott om han hade vetat ändå!

Min spaning i dag så här en kall torsdag eftermiddag handlar om fåfänga, och kroppsfixering! Jag brukar titta på programmet Helt sjukt och i går handlade programmet om folk som tränar för mycket så att det blir skadligt! Idag såg jag på ett progam om skönhetsoperationer som gått snett! Jag sitter och funderar på hur fåfäng jag själv är! Jag kan vara oerhört fåfäng ibland, även om en av mina döttrar under några av sina tillfälliga tonårsutbrott över att håret var så lockigt och jag sa att hon var jättefin kunde skrika  - "du ska inte säga något - du bryr dig ju inte om hur du ser ut!"

Och iofs så hade hon lite rätt, jag har växlat i livet från att vara -   som min dotter sa -  konstant mammaledig  helt förslappad med mysdress dagarna i ända, kort tantfrisyr i en märklig röd nyans och glasögon så stora att de tog i mungiporna - till att vara jättefåfäng och vara supernoga med vissa saker! Tex så har jag alltid varit väldigt noga med tänderna och tandborstningen! Jag kan drömma mardrömmar om att tänderna är lösa och att de lossnar och även om jag läst om drömtydning att det inte alls har med tänderna att göra utan betyder något helt annat så är jag helt övertygad om att i mitt fall så gör det verkligen det! Jag har alltid varit noga  med mina tänder och vill verkligen inte att de ska lossna!! Sen har jag alltid haft någon konstig rädsla för att få en vårta på näsan!! ...Det 'är säkert - det är något jag varit jätterädd för sen jag såg en klasskompis mamma när jag  var liten och hon hade en stor vårta på sin näsa! Själv ville man ju se ut som Agneta Fältskogh, Pomperipossa var ingen man ville efterlikna precis! Smink är något jag använder frekvent, och det har jag nog gjort sedan sjuan! Det är svårt när man alltid sminkar sig att stå ut osminkad då folk i ens omgivning tror att man är sjuk om man kommer utan!  Det är väl bara två som tycker man är fin utan smink och det är sambon och mamma då!  En gång fick min fåfänga mig att skanna in min bild på en sida på internet där datorn skulle avläsa mitt ansikte och beräkna vilka kändisar jag är lik! Så roligt tänkte jag..jag funderade på vem jag skulle likna...Meryl Streep hade ju varit roligt! Eller Angelina Jolie - ja jag vet .....in my dreams!! Jennifer Aniston ...är jag ju inte heller lik men hade också varit trevligt! När så svaret kom kände jag bara ...tomhet ...  jag var lik - Will Smith och Ronald Reagan!! Kanon!! =/

Kläder har jag ju pratat om tidigare och det  är jag inte så jättefåfäng med  egentligen! Ibland tänker jag att jag borde köpa mig något riktigt snyggt men när jag står där i provhytten och drar på mig en blus utanpå handväskan som hänger på magen så ser jag mest bara stor ut och det slutar oftast med att jag inte köper någonting alls! Jag blir ofta väldigt förtjust i mina kläder och jag använder gärna samma plagg år efter år! Många är det som sett mig i en grå, lång, dunjacka med dåligt passform som inte gjort många i min omgivning glada! Men jag använde den tills döttrarna  i stort sett tvingade mig att köpa en ny och numera har jag en svart liknande jacka och förmodligen kommer jag inte att köpa någon ny på många år!  Och sen är ju alla kläder så  dyra så jag köper mig hellre en vit ljuslykta av samma typ som jag har 15 stycken hemma sen tidigare!

Min första spaning kommer att handla om kläder! Jag såg på nyhetsmorgon i morse och de pratade om sveriges bäst klädda man och kvinna och det var även intervjuer med vederbörande! Mannen var väldigt snygg i kostym och skjorta men kvinnan hade vid detta tillfälle en klänning med urringning till troslinningen ungefär! Inget lämnades åt fantasin utan hela bysten syntes i stort sett! ..Förstår ni vad obehagligt att bära en sån klänning?! Jag skulle vara så nervös att alltihop ramlade ut så jag skulle gå och dra i tyget hela tiden!  Jag tänker tillbaka på hur man har klätt sig själv genom åren, jag kan inte påminna mig om att jag någon gång haft något urringat på mig i alla fall. Men jag har haft mycket konstigt på mig genom åren! Mitt första klädminne kommer från när jag var ganska liten! Familjen var inte så ofta på semester så det var en stor händelse när vi   skulle åka till Furuvik tillsammans med en annan familj! Det var väldigt spännande  och för att göra upplevelsen ännu mer speciell så gjorde mamma och den andra kvinnan kläder till alla! Jag kommer särskilt ihåg BATIKTRÖJORNA i härligt klatchiga färger som de färgade i badkaret med snören!! Vi var alltså två familjer som åkte på semester och alla hade vi likadana tröjor!! Men ni förstår ju vad fräsigt!! =) Även när jag själv fick familj hände det att vi hade samma kläder - det var tex  när de hade specialpris på glansiga vindoveraller i kulörta färger på Konsum-medlemsskapet  som vi köpte en till alla i familjen!  Och när vi är inne på färger så slås man när man ser bilder från den tiden av hur många färger det finns egentligen! Vi hade ingen som helst tanke på att matcha varann i färgskalor när vi skulle vara fina utan vi tog gladeligen på oss röriga blusar och skjortor i olika färger som skar sig mot varann! Mycket underligt! När man skulle fotas var det också mycket märkligt  - hur tänkte jag när jag skulle fotograferas  av en fotograf med mitt då nyfödda barn och tog på mig en aprikos mys-dress?!? Jag hade då även ett par rosa glasögon som av okänd anledning hade rosatonade glas! Ja..ni fattar ju hur bra det blev mot det aprikosa! Jag såg helt skär ut hela jag! Sen barnen har vuxit upp - särskilt tjejerna - har det blivit lättare att klä sig! De berättar väldigt ärligt och skoningslöst vad jag kan och inte kan köpa för kläder och det gör ju saken lättare! Ibland kan jag skena iväg  och titta på riktiga tantkläder och när döttrarna tittar på en och säger "skämtar du" så vet jag att det inte var riktigt rätt! Jag vet inte alltid om saker är tantigt, det märktes när jag var på bröllop för snart 20 år sen och jag kom på bröllopet i samma klänning som min faster som är typ 30 år äldre än jag. Antingen så var hon ungdomlig av sig eller så var det tvärtom! Men vi var nöjda och kände oss som systrar! Inte att förglömma min kornblå silkesklänning med tillhörande blusjacka som jag hade när jag gick ut gymnasiet! Så vanvettigt!   Min spaning är alltså att mode är spännande hur det ändras med åren och jag undrar om man kommer titta tillbaka på 2010-talet och skratta lika mycket som man skrattar åt det man hade på sig när man var ung!  Vad tror ni?

Härligt med torsdag och snart helg igen! Veckorna går så fort och det är otroligt att vi redan är mitt i januari! Jag går ju in för det här med bloggen helhjärtat så för att få lite inspiration satt jag och googlade lite på olika bloggar på nätet! Blev väl inte så mycket klokare egentligen då jag tittade på topplistor över mest lästa privatbloggar och hittade b la på plats 52 :mensbloggen, plats 88:virkade saker (det lät spännande :/) plats 98:sexlove (!?) och 99 :pluppviola. Nä jag får nog gå på lite tyngre grejor tänkte jag så jag tittade på de mest lästa kändisbloggarna! - Där fann jag till min förvåning den mest lästa bloggen ... en ganska lättklädd blond tjej på bilden som har över 1 miljon läsare i veckan!! Jag  ögnade igenom hennes inlägg men det var inte mycket jag kunde få några tips av där heller även fast hon är så populär.  Pernilla Wahlgrens blogg på plats sex var en jättefin blogg med mycket mat, dryck, inredning och mode och där tappade jag självförtroendet direkt när jag läste om hennes spännande liv med fina middagar och där hon tipsar om mode, goda viner och champagne.  Jag la märke till att många gånger lägger de upp bilder på jättedyra väskor och skor, och jag behöver inte fundera länge för att inse att min svarta väska som jag lagat axelbandet med en hårsnodd som jag spänt fast i en nyckelringshasp som sitter på ett långt vitt band  inte är mycket att visa upp. Skor är inte heller nåt jag lägger mycket pengar på, jag använder samma skor år efter år och jag har pga höften aldrig kunnat gå i högklackade skor i alla fall om jag så hade velat det. När jag var ung försökte jag nån gång gå i höga klackar, men jag är så lång så jag älgade mest fram med böjda fula knän! Nä, ni får nog nöja er med att läsa om mitt vanliga, vardaglia liv som det ser ut ändå och hoppas att ni tycker att det är roligt att läsa även om det inte  innehåller mycket Gucci  och Dolce och Grabbarna  (som vi i familjen felaktigt trodde att det hette i många år) .....

Dags för ännu ett blogginlägg...det är ett tag sen nu! Det händer liksom inte så hemskt mycket i vardagen tycker jag som kan vara värt att skriva om, så därför så blir det knäpptyst här från mig periodvis. Jag har varit hos dottern i Sundsvall i helgen och där var det 25 grader så bilen frös ihop på hennes parkering - iofs rätt så spännande då jag är en hemskt nervös människa och oroade mig i timmar över om jag skulle måsta stanna där fram tills nån gång i vår  när bilen tinat upp igen.  Min son kom emellertid och hjälpte mig få hem bilen redan samma kväll och jisses vad imponerad jag blev över att det gick! Lika imponerad blev jag igår när min goda vän Yvonne lyckades byta halvljuslampa åt mig på bilen!! Själv är jag pinsamt ointresserat hjälplös när det kommer till praktiska saker - särskilt bilen - så när någon fixar det jag själv oroar mig för att jag måste lämna in på verkstaden för att få det  gjort är  fantastiskt! Ja, vad mer spännande har hänt på sistone? ....Jaa men just ja... jag var ju på Strömsknallen häromdagen! En affär med billiga saker utanför Övik som jag passerade när jag varit på återbesök på Ortopeden och där jag  köpte  mig en tröja för 30 kr som kostat 499!!  Jag har även i veckan köpt mig en ny liten bricka till köket!..... Och här sitter jag och säger att inget spännande händer! Dammkornet jag fick i ögat när jag öppnade torktumlaren i eftermiddag  ska vi inte prata om!

Jahapp, då var det helg igen och man har helt tappat orienteringen i vilken dag det är! Nu är man ju ledig en dag igen, mysigt med helg mitt i veckan! I dag har jag mumsat i mig kinamat och det var så gott efter all julmat! Efter maten fick jag en tillfällig ide om att man skulle kanske äta nåt nyttigt så jag tog fram de sockerfria godisarna till kaffet som jag gjorde innan jul. Sambon, som är en väldigt ärlig människa sa direkt att de verkligen inte var goda - och han har helt rätt! De är faktiskt rakt äckliga! De smakar som spånskiva sa han och  det stämmer faktiskt! Men visst är det lite underligt att man vet hur spånskivor smakar? Vi har pratat om det att man vet hur många konstiga  saker smakar! Man måste ju  alltså ha smakat på dem. T ex vet man väldigt väl hur grus, sand, gräs och lera smakar! Likaså vet i alla fall jag hur fogmassa som sitter på listerna på en husvagn  smakar! Och när man hittade en klick på spisen en gång och helt oförklarligt tänkte - sirap - och stoppade i munnen och det var ..härsket fett från fläkten - så glömmer man aldrig hur det smakar heller! Nej, man brukar lura sig själv när man försöker intala sig att något jättenyttigt är gott och jag är ju en sån som i perioder   får för mig  att vi ska äta nyttigt! Stackars familj som har fått stå ut med alla mina ideér genom åren!  i fjol till jul testade jag och övriga tjejer i familjen på att göra nyttig ris a la malta, gjord på keso och grädde! Det var ingen smaksensation direkt! Det slutade med att vi både åt den salta, konstiga keso a la maltan och sen åt vi lika mycket glass och chokladsås som grabbarna gjorde ändå! Eftersom jag är en sådan som läser ALLA löpsedlar med stort intresse - särskilt såna som det står "här är den farliga maten" "det farliga fettet" "hälsokosten som kan göra dig sjuk - hela listan" så har jag i perioder fått för mig att , särskilt barnen, inte fått äta vissa saker! Om jag läste om det farliga transfetterna så undvek jag dem i några veckor upp till några månader, men sen glömde jag bort det och barnen fick äta det tidigare bannlysta livsmedlet igen! Perioder av noll tolerans mot  flingor och istället försöka entusiasmera famljen i att äta hemmagjord musli a´la kaninfoder style var inte heller lätt! Perioden då jag tvingat familjen att äta hallon i tid och otid har  gått över i alla fall, och snart har ju alla barn flyttat hemifrån så då får de ju läsa sina egna löpsedlar och bilda sig egna uppfattningar om vad som är onyttigt!