Min första spaning kommer att handla om kläder! Jag såg på nyhetsmorgon i morse och de pratade om sveriges bäst klädda man och kvinna och det var även intervjuer med vederbörande! Mannen var väldigt snygg i kostym och skjorta men kvinnan hade vid detta tillfälle en klänning med urringning till troslinningen ungefär! Inget lämnades åt fantasin utan hela bysten syntes i stort sett! ..Förstår ni vad obehagligt att bära en sån klänning?! Jag skulle vara så nervös att alltihop ramlade ut så jag skulle gå och dra i tyget hela tiden!  Jag tänker tillbaka på hur man har klätt sig själv genom åren, jag kan inte påminna mig om att jag någon gång haft något urringat på mig i alla fall. Men jag har haft mycket konstigt på mig genom åren! Mitt första klädminne kommer från när jag var ganska liten! Familjen var inte så ofta på semester så det var en stor händelse när vi   skulle åka till Furuvik tillsammans med en annan familj! Det var väldigt spännande  och för att göra upplevelsen ännu mer speciell så gjorde mamma och den andra kvinnan kläder till alla! Jag kommer särskilt ihåg BATIKTRÖJORNA i härligt klatchiga färger som de färgade i badkaret med snören!! Vi var alltså två familjer som åkte på semester och alla hade vi likadana tröjor!! Men ni förstår ju vad fräsigt!! =) Även när jag själv fick familj hände det att vi hade samma kläder - det var tex  när de hade specialpris på glansiga vindoveraller i kulörta färger på Konsum-medlemsskapet  som vi köpte en till alla i familjen!  Och när vi är inne på färger så slås man när man ser bilder från den tiden av hur många färger det finns egentligen! Vi hade ingen som helst tanke på att matcha varann i färgskalor när vi skulle vara fina utan vi tog gladeligen på oss röriga blusar och skjortor i olika färger som skar sig mot varann! Mycket underligt! När man skulle fotas var det också mycket märkligt  - hur tänkte jag när jag skulle fotograferas  av en fotograf med mitt då nyfödda barn och tog på mig en aprikos mys-dress?!? Jag hade då även ett par rosa glasögon som av okänd anledning hade rosatonade glas! Ja..ni fattar ju hur bra det blev mot det aprikosa! Jag såg helt skär ut hela jag! Sen barnen har vuxit upp - särskilt tjejerna - har det blivit lättare att klä sig! De berättar väldigt ärligt och skoningslöst vad jag kan och inte kan köpa för kläder och det gör ju saken lättare! Ibland kan jag skena iväg  och titta på riktiga tantkläder och när döttrarna tittar på en och säger "skämtar du" så vet jag att det inte var riktigt rätt! Jag vet inte alltid om saker är tantigt, det märktes när jag var på bröllop för snart 20 år sen och jag kom på bröllopet i samma klänning som min faster som är typ 30 år äldre än jag. Antingen så var hon ungdomlig av sig eller så var det tvärtom! Men vi var nöjda och kände oss som systrar! Inte att förglömma min kornblå silkesklänning med tillhörande blusjacka som jag hade när jag gick ut gymnasiet! Så vanvettigt!   Min spaning är alltså att mode är spännande hur det ändras med åren och jag undrar om man kommer titta tillbaka på 2010-talet och skratta lika mycket som man skrattar åt det man hade på sig när man var ung!  Vad tror ni?