Fredagkvällen var en fantastiskt rolig kväll! Jag, mina döttrar, svärdöttrar och min goda vän faster (hon är  mina barns faster och har hetat  det så länge så ingen minns vad hon heter längre) hade bestämt oss för att ha en tjejkväll och gå på en hemmamatch i Fjällrävencenter och se Modo vinna över Hv 71! Jag älskar verkligen hockey och att gå med mina fina tjejer och att Modo också vinner är verkligen lycka! Inte ens att det skar sig mellan mig och farbrorn framför då jag tappade kryckan i huvudet på honom ett par gånger kunde grusa glädjen!

Jag har uppskattat hockey sen jag var tonåring, och förutom några förvirrade år då jag höll på TImrå, (det var när Pekka Lindmark var målvakt och jag var störtkär i honom) så har Modo varit mitt lag! Jag tillhör dem som har migrän varje vår då det är slutspel eller som sista åren  det varit kvalspelsdiskussioner! När jag tittar på hockey så spänner jag mig så mycket så blodkärlen i hjärnan riktigt krampar!

Jag kan också vara lite skrockfull när det kommer till hockey! Säsongen -07 när Modo vann Sm guld hade vi fått för oss i familjen att vi skulle backa in genom dörren när vi kom till pappa för att se matcherna som han hade tv-kanalen för. Till slut så backade vi ända från bilen, upp för brotrappen och in genom dörren varje gång! Mycket bökigt om man har höftprotes ska jag säga och särskilt när man höll på att stypa över katten Nisse, som vis av tidigare erfarenheter visste att när min familj kom så innebar det hockeykväll med skrik och gap, och därför flydde han  alltid fältet med vilt stirrig blick! Han höll sig utomhus tills vi satte oss i bilen och skulle åka hem igen,  då kom han springande direkt vi for!

Fjällrävencenter är jättefin, men jag tycker ändå inte att det slår gamla Kempis tiden! Vi var ofta på hockeyn när barnen var mindre och innan jag fick för ont i höften stod jag helst på ståplatsläktaren och skrek och gormade! Där var det trångt och gemytligt och man hejade tillsammans! En match minns jag särskilt, det var knökfullt på läktaren och jag stod ensam då barnen stod längre ner för att se bättre! Det var en spännande match och jag klappade och hejade! Jag klappade så häftigt så jag slog av kepsen på gubben nedanför mig  flera gånger! Han tog tålmodigt på sig den igen  flera gånger men till slut blev han less och lät kepsen vara av. När det sen blev ett tveksamt domslut och jag skrek, förmodligen nåt otrevligt om domaren, så såg jag till min fasa att det kom spott på gubbens flint!! Åh nej!! Jag  ville inte säga åt honom vad som hände utan försökte klappa framåt och svepa med armen över huvudet för att torka bort spottet men det gick inte så bra! Jag  vill minnas att Modo vann matchen, och gubben var så uppspelt när matchen var slut så han hade nog förlåtit lite spott om han hade vetat ändå!